I've done 9 crimes in my whole life

Idag berättade jag för min kollega och inofficiella chef att jag inte riktigt är på topp i livet. Det kändes otroligt skönt. För det är verkligen ingenting som jag skäms över. Alla människor har toppar och dalar i sina liv, och just nu är jag nere i en murrig liten dal där jag lär känna mig själv. Jag är en människa som i grunden är väldigt lycklig. Min normala nivå är högre än många andras, vilket mitt i allt känns som en trygghet och tröst. Det här är ju inte min normalnivå.

Följde med på AW trots att jag först tvekade, och hade så himla mysigt! Vi var på Björk vid Thorildsplan, åt och hade massa bra snack. Jag for hem tillsammans med samma kollega och skulle egentligen bara hem och vända, ta en dusch, för att sedan ge mig iväg till en förfest med gamla universitetsvännerna. Några är på besök här idag.

Fast något gick fel och det slutade med att jag blev så besviken. Det resulterade i att jag satt på toaletten och grät. Ville absolut inte iväg, för jag kände mig så ledsen. Ringde upp tryggheten, fick pepp, stöd men framförallt fick jag bara prata av mig. Jag älskar människor som möter mig där jag är. Som hänger på mitt ältande under några minuter för att jag behöver det. Människor som inte bara slätar över eller kommer med menlöst pepp.

För i grund och botten handlar så mycket om att våga möta sig själv. Jag vet vad jag vill. Jag är en person som är känslosam, dramatisk och har nära till mina känslor. Jag kan inte gå runt och vara konstant tacksam, utan måste få öppna upp mina kanaler och bli sedd för den jag är. Jag kommer aldrig någonsin vara en cool tjej som okomplicerat lever mitt liv och ”ba, inte bryr mig för äh, chillar och så”. Jag bryr mig mycket!

Inte sagt med detta att jag inte kan ta världen för vad den är. Jag är oerhört öppen mot mycket, tycker inte vi tjänar på att vara dömande mot andra eller oss själva. Men jag älskar analyserandet, språket, uttrycket. Allt. Jag vill grotta ner mig i mitt inre, lyfta upp det som är bra. Vända och vrida. Och sedan släppa. Jag fungerar så. Och det har blivit allt viktigare för mig att bli bemött för den jag är, eftersom jag är känslig just nu. Så fantastiskt!